Älskade mirakel

..eller varför inte en hel veckas?? Jo lillgrabben är sjuk så då skola man inte räkna med någonting. Klockan är nu 22.47 och jag har smygit mig upp tyst som en mus för att få ner detta på skrift. Just för att jag måste. Innan jag fullkomligt går sönder inombords. Efter några dagars förkylning har nu Mikkel även a.k.a lillen börjat hosta. Mmmm, jag minns tiden då dessa förkylningshostattacker var en smek på kinden i jämförelse med vad som försiggår nu. Då tyckte man synd om honom så det gjorde ont, det lät som han skulle kvävas av hostan som väckte honom ca varannan minut efter nattning. Nu. Kaskadspyr han över hela sängen och det ser fan ut som han ska hosta sönder sig själv.

Det man måste tänka på och vara beredd att göra vid sådana här tillfällen som förälder, är att sätta förväntningslågan på 0, eller -30! Planera absolut ingenting för dig själv, var beredd på att hela din vakna, OCH för den delen din sövda tid kommer att bestå av att trösta och serva din avkomma. Hur du gör? Finns inget rent svar. Gör det bara, om du så måste gå över eld och vatten.

Så denna helgen när Tomas a.k.a pappan jobbat kväll fredag och 6-15 lör-sön så tänkte man sig lite mys på kvällen. Varför lär man sig aldrig??? Gick och köpte lite Ben&Jerrys och Cola. Tänkte på allt man skulle kunna få gjort, som de ettusensjuttiofem sakerna som finns på ens to-do-list som då absolut ej kan göras när lillen är vaken eller bara det att säcka ihop framför tv:n kollandes små frekvent på fejjan (vilket btw är totalt förbjudet när lillen är vaken enligt vissa). Efter en, cirka, låt sägas halvtimmes brottning så sov han, dock rätt oroligt. Hungrig som en varg men tyst som en mus plockade jag fram smörgåsjärnet, ost, tomat, smör etc. Mmm det skulle bli så gott med varma mackor, så länge sen. Första hostattacken kom lägligt så att jag nästan satte första mackans sista tugga i halsen. Phjuu, tänkte jag, jag fick i mig en hel smörgås. Välsigne mig! Situationen var lätt avhjälpt på ca 20 minuter med lite dricka och ny nappinsättning och närhet.

Mitt i andra smörgåsen kom inte helt oväntat den andra hostattacken. I sovrummet satt en sömndrucken liten kille upp och ropade ”Där!!” Han fick dricka lite välling som fanns i sovrummet. När jag sedan skulle lägga honom ner igen så märkte jag att han var lite blöt på pyjamasen. Först ville min ‘åh-snart-ska-jag-få-sätta-tänderna-i-min-goda-macka-igen-hjärna” ignorera dessa blöta fläckar. Men ju längre jag kände på tigerpyjamasen desto längre bort flög dessa smörgåstankar, likaså Ben&Jerrylängtan. Tredje hostattacken kort efteråt resulterade i att jag drog upp pyret och där, B-A-M! precis när vi satt vid fotändan på sängen, så började det. Alltså, början på slutet av denna kvällen. Nedre delen av sängen, halva jag samt golvet nedanför täcktes av rosa kaskadspya. Fort in i duschen, av med pyjamasen. Sen kom hostattackerna som ett smatterband. Virade in honom i en filt och upp med balkongdörren. Efter ett tag fick jag lite lätt egoångest för min goda macka som bara låg där på tallriken och kallnade. Medan jag höll lillen i ena armen i filten så försökte jag äta upp resterna av min macka. Varpå lillen skrek ömsom gapade såsom en fågelunge som väntat på mat en hel vecka. Ingen annan än en genomgod mor skulle inte kunna något annat än att släppa på det egna behovet ytterligare och ge sitt barn resterande av den goda smörgåsen. Fasen alltså, jag måste ha en till macka. Smöret kommer ju smälta och osten bli torr och fnasig om jag går och tar hand om förödelsen i sovrummet nu. Dessutom skriker han om jag sätter ner honom. I några sekunder genomgick jag ett inre krisdelemma. Ska jag välja mitt smörgås-ego framför min sons tröst -och krambehov?? Jajjamen, så fick det bli.

På med ‘Stadens Hjältar’ på paddan och ner i barnstolen. Mmm den mackan smakade gudomligt av skam. Men honom gick det ingen nöd på, jag hann till och med byta sängkläder och städa upp efter kvällens actiondrama. Pappan kommer hem.  Jag får psykisk avlösning. Vi försöker med gemensam insats få i lillen mer hostmedicin utan resultat. Migränen gör sig påmind och jag tar ungen och går och lägger mig. Klockan är 22.59. Ändå dags att sova en fredag!? Pappan sitter uppe 1 timme till och trycker i sig sitt fredagsmys och i kylen står mammans härliga pappförpackning med iskall Chocolate Fudge Brownie i väntan på bättre tider. Drömmarna om lördagskvällen tornar upp sig på förväntnings himlen. Aj-aj-aj.

Denna kvällen, lördagen alltså, var pappan i hushållet hemma vid nattning. Mikkel hade fått bada, smakat av middagspastan, druckit välling och fått en godnattsaga. Allt talade för en succénattning. In my f-a-c-e! Som grand final efter ca 40 minuters sparkar, slag och skallningar får han in en riktigt rejäl ‘panna-käke’ skallning, varpå jag avgrundstjuter. Pappan kommer in och försöker tala vett med sonen. Nattningen fortgår och tillslut efter en sista Touch down med berömda försvarssparkar så går Mikkel in i sitt avslappnings-mode och efter ca 10 minuter av tystnad så kryper jag försiktigt ut efter att ha bullat upp med kuddar runt om.

Nu, nu kan lördagskvällen äntligen börja. Förväntansfullt kommer jag ut till Tomas och brainstormar filmer som vi kanske kan se. Hans förslag om Crocodile Dundee slår totalt ner min mysintuition men jag förnöjer mig ändå med detta. Man ska inte önska efter för mycket har jag hört. Glassen åkte ut från frysen ovanligt fort för lite förtining. Tror det hann gå ca hela 15 minuter innan det var dags igen. Ben&Jerry lyckan alltså?? Haha om det var så väl. Nej nej, pappan går in till lillen men kommer ut nästan lika snabbt igen med honom stor leendes i famnen Vid den här tidpunkten har jag precis öppnat och hunnit trycka i mig ca 3-4 skedar glass. Ingen direkt njutning dessvärre. Mikkel får sitta snällt i soffan medan vi vuxna låtsas som om det vore som vanligt vid denna tidpunkt. Vuxentid. Det håller såklart inte. Jag slänger i mig halva glassburken. Sedan in med ungen i sovrummet igen med kanske 10 % hopp om att det kanske går nu! Som jag väntade mig alltså, de övriga 90 %en bestod av sparkar, slag, skallningar, stångningar etc. När tillslut ungen tar tag i hårfästet och drar allt han har så tar mitt tålamod slut. Tårarna, förtvivlan och besvikelsen står för dörren. ”Jag orkar inget mer!!” vrålsnyftas fram. Pappan kommer in och Mikkel får in ett sista slag i mitt ansikte. Arg pappa försöker förklara för den nonchalante sonen att nu är mamma ledsen. Uppgivenheten äter upp mig inifrån. Det måste vara nåt fel!

Mikkel läggs i sin egen säng skrikandes och jag lägger mig i vår säng. Rummet är mörkt. Mikkel ömsom gallskriker, ömsom ‘varför-har-ni-övergivit-mig-vrålar. Hostattackerna avlöser varandra. Plums! Där kom kvällens förmodade spya. Det blir tyst en trettiondels sekund och jag hoppas att det var något annat jag hört och blundar vidare. Efter en stund, typ 3 sekunder, ids jag inte förtränga verkligheten längre utan tänder lampan och ser förödelsen. Slänger ut det nedspydda täcket och drar upp ungen till mig. Förhoppningsvis är han så trött nu så han kanske somnar i min famn bredvid mig. Lördagskvällen slutar ungefär där den började. Klockan är 21.00 och pappan kommer också in och lägger sig. Det är ingen ide med någonting. Efter ca 50 minuter smyger jag upp efter ett oönskat antal hostattacker för att borsta tänderna och sätta mig vid datorn. Här är vi nu.

Det jag inte nämnt är att jag är själv totalförkyld och huvudet känns som ett bowlingklot. Min tunga känns som en knivhuggen kaktus med alla taggarna inåtvända av alla förkylningsblåsor. Nu börjar även mina älskade bihålor att vissla också. Imorgon är det söndag och helgen är därmed slut!

Det var mitt bidrag till verklighetsskildringen som den är på riktigt utan all facebookglamour och bebisbildsskimmer. För alla ni där ute med barn som tappar monokeln i konjaken efter att ha läst detta för att det är så främmande som det någonsin kan bli för er. Ni måste vara mutanter utom denna värld! Välkommen till verkligheten! Skål tamejfan!!

Nu går jag och mina ömma kroppsdelar och kryper ner hos mina två varma älsklingar för ännu en natt med ca fyrahundrasjuttioelva uppvak med hostningar och fotifejjanställningar. Och nej, Mikkel vägrar sova med pappa sin. Det är min lott!